Lite Minnen

Ligger här i sängen och kollar
igenom bilderna på Zizz, för er
som inte vet var Zizz min häst
som jag tog bort för snart 2 år
sedan. Men hittade många fina
bilder på henne. Tänkte dela med
mig av ett av våra vackraste
minnen. När vi var på ridläger.
Vi var ett gäng tjejer och 2 st
damer som var ut på långritt i
3 nätter. Våra hästar stod på
löplina på nätterna, den funkar
så att en lina sitter spänt mellan
2 träd i öronhöjd på hästen, sen
sitter hästen fast i den linan
med en annan lina, men bara precis
så att dom når ner att beta.
På så sätt kan hästen röra sig
fram och tillbaka mellan träden.
Men Zizz blev rädd för en av dom
andra hästarna så hon lyckdes
slå bakbenen över linan och
trassla in sig med vänster
bakben, hon brände upp karleden.
På oss människor kan man jämföra
med att bränna upp handleden.
Vi satt uppe vid elden och såg
inte vad som hände, men vi hörde
ett brak i skogen. Jag kände hur
det brännde till i mig och
förstod då att det var Zizz som
det gällde. Helena och jag sprang
dit. Helena kom före mig och jag
såg att Zizz slutade sparka när
hon kom fram till henne, men när
jag kom fram till Zizz så slappnade
hon av helt. Hon kollade på mig
med en konstig blick, hon var
panikslagen och lugn på samma
gång. Jag satte mig bredvid henne
och vi fick loss henne, då sa
Helena: "Flytta på dig nu för
hon kan kasta sig upp när hon
kommer loss." Men jag satt kvar,
Zizz sträckte ut sin kropp på
marken och la huvudet i mitt knä.
Och där låg hon, hon gav sitt
förtroende till mig och litade
på att jag skulle skydda henne
när hon låg där. Och det gjorde
jag. Det låter som ett hemskt
minne, men att hon la huvudet i
mitt knä tyder på att vi var
menade för varandra och att vi
litade på varandra till 100%.
Saknar henne så otroligt mycket
men jag vet att hon har det bra.
Hon hälsar på mig ganska ofta
och i mina drömmar galopperar
vi fortfarande över gröna ängar
och genom djupa skogar.
Min älskade Zizz, jag vet att
du väntar på mig. =) <3>